Om Peter

Peter Eriksson (1959-2007)

Peter Eriksson föddes och växte upp i Göteborg. Han studerade medicin vid Göteborgs Universitet och avlade läkarexamen 1987. Parallellt med läkarstudierna bedrev han forskning och lade 1992 fram en avhandling om hjärnans opiatsystem i nerv- och stödjeceller.

Han blev legitimerad läkare 1994 och påbörjade härefter specialistutbildning inom neurologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och blev specialist i neurologi 1999 och samma år docent i neurobiologi. Peter Eriksson blev professor i neurobiologi med stamcellsinriktning vid Göteborgs Universitet 2001.

Under 1990-talet fokuserades Peters intresse på hjärnans stamceller. Inom ramen för detta intresse började han samarbeta med professor Fred Gage vid University of California i San Diego.

Efter ett antal viktiga studier initialt om berikad miljö och stamcellsaktivering, kom det första stora genombrottet 1998. Peter Eriksson och medarbetare visade i tidsskriften Nature Medicine att nya nervceller kan bildas i den vuxna mänskliga hjärnan.

Dessa resultat var sensationella och fynden utnämndes av The New York Times till 90-talets viktigaste vetenskapliga upptäckt!

Peter fortsatte att under nästan tio års tid bidra med högkvalitativa resultat om stamcellernas funktioner och han fick precis före sin bortgång återigen ett stort genombrott i sin forskning. Han beskrev då i tidsskriften Science på vilket sätt stamcellerna vandrar i den vuxna mänskliga hjärnan.

Peter ville koppla samman ny kunskap om hjärnans läkningsförmåga och omformbarhet med klinisk tillämpning. Genom sina rötter inom neurologin såg han stora möjligheter med en sådan koppling inom de funktionella delarna inom detta område.
Det blev inom rehabiliteringsmedicin med neurologisk inriktning som Peter fann de stora möjligheterna och framtidsperspektiven och han blev en framträdande symbol för den snabba utveckling som just nu äger rum inom området.

peter-eriksson

peter-eriksson_stretchar

neurogenesis